Att vara nationell minoritet
I Sverige registreras inte människor utifrån etnisk tillhörighet. Men förmodligen finns här ungefär en halv miljon människor som kan räknas till de nationella minoriteterna. Varje individ väljer själv att identifiera sig med den grupp som han eller hon har en förankring i och tycker sig tillhöra. Ingen är tvungen att tillhöra en nationell minoritet, inte heller att utnyttja de rättigheter som samhället är skyldigt att erbjuda.
Barns och ungas behov ska uppmärksammas särskilt, så att de får möjlighet att använda det egna minoritetsspråket och utveckla en etnisk och kulturell identitet i den utsträckning de själva vill.
Enligt lagen ska minoritetsspråken kunna användas i det dagliga livet, de ska bli mer synliga i samhället. Man ska kunna tala samiska, finska eller meänkieli vid kontakt med myndigheter, i förskolan och inom äldrevården i kommuner där en stor andel invånare pratar något av dessa språk. I dessa områden ska också vägskyltar förses med sina traditionella ortnamn på de olika språken.
Det finns många andra grupper och språk i Sverige idag, som är större än de nationella minoriteterna. De får stöd av samhället på annat sätt, till exempel genom modersmålsundervisning i skolan. Idag saknar de dock den historiska förankring som är utgångspunkten för just den här lagstiftningen.
Ur lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2018:1367), träder i kraft 2019-01-01. Lagen är en ändring av lag 2009:724.
1§ Denna lag innehåller bestämmelser om nationella minoriteter, nationella minoritetsspråk, förvaltningsområden och rätten att använda minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt bestämmelser om äldreomsorg. Lagen innehåller också bestämmelser om uppföljning av tillämpningen av lagen. Lag (2018:1367).
2§ Nationella minoriteter är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (SÖ 2000:2) och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (SÖ 2000:3).
I språklagen (2009:600) anges att de nationella minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.
4§ I språklagen (2009:600) anges att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken.
Det allmänna ska även i övrigt främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritesspråket ska främjas särskilt.
Läs mer:
Regeringens webbsida om mänskliga rättigheter
De nationella minoriteternas gemensamma webbplats
Mitt språk, Skolverkets webbplats med läromedel för nationella minoritetsspråk