Samer
Samerna är ett av världens urfolk. Deras ursprungliga landområde – Sápmi (Sameland) – sträcker sig genom de norra delarna av nuvarande Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Samerna försörjde sig länge på jakt, fångst, fiske och renskötsel, i senare tid på turism, slöjd, konst och musik. Idag är samer bosatta på många platser och arbetar i alla slags yrken.
Från slutet av 1800-talet växte intresset för samerna som ett annorlunda folk i det kalla norr. Hit kom turister, konstnärer och vetenskapsmän och samerna utsattes för forskning i rasbiologins namn. Deras skallar mättes, kropparna fotograferades och de ansågs vara av en lägre stående ras.
I samband med industrialiseringen, när naturtillgångar som järnmalm, skog och vatten skulle exploateras, trängdes renskötseln undan. Samer blev också diskriminerade och trakasserade i det moderna samhället, och barnen sattes i särskilda skolor där de inte fick tala samiska.
Idag försöker många återta sitt språk, med stöd av lagen om minoriteter och minoritetsspråk. I 18 kommuner ska det gå att använda samiska vid kontakt med myndigheterna och den som reser i Sápmi kan se vägskyltar med ortnamn på samiska.
Många olika institutioner och verksamheter, såväl lokalt, nationellt som internationellt, stärker den samiska gemenskapen. Här finns bland annat museer, föreningar, media, konst, litteratur och teater. I Sverige finns sedan 1993 också Sametinget, som är både ett folkvalt organ och en myndighet.
Den 6 februari är samernas gemensamma nationaldag och har blivit allmän flaggdag i Sverige. Då hissas den samiska flaggan på många håll. Den samiska nationalsången heter Sámi soga lávlla, vilket betyder ”Samefolkets sång”.
På Nordiska museet finns stora samiska samlingar av föremål, fotografier och berättelser, från slutet av 1800-talet till idag. En del visas i utställningen Sápmi, andra går att se i Nordiska museets samiska samling.